French Neoclassical Painter, 1748-1825 Jacques-Louis David is famous for his huge, dramatic canvasses of Napoleon and other historical figures, including Oath of the Horatii (1784), Death of Marat (1793) and The Sabine Women (1799). Early in his career he was a leader in the neoclassical movement; later his subjects became more modern and political. David was himself active in the French Revolution as a supporter of Robespierre and is sometimes called the chief propagandist for the Revolution; after the Reign of Terror ended he was briefly imprisoned for his actions. When Napoleon took power David became his court painter and created several grand canvasses of the Emperor, including the heroic Napoleon Bonaparte Crossing the Alps (1801) and the enormous Coronation of Napoleon and Josephine (1807). David also painted Napoleon in His Study (1812),   Related Paintings of David, Jacques-Louis :. | Deputies swearing oaths | Allegory of the French People Offering the Crown and Sceptre to the King | Homer Reciting his Verses to the Greeks | The Arrival at the | Verteilung der Adler |
Related Artists:
Joseph Marie Vien
French Neoclassical Painter, 1716-1809 French painter, draughtsman and engraver. He was one of the earliest French painters to work in the Neo-classical style, and although his own work veered uncertainly between that style and the Baroque, Vien was a decisive influence on some of the foremost artists of the heroic phase of Neo-classicism, notably Jacques-Louis David, Jean-Fran?ois-Pierre Peyron, Joseph-Benost Suve and Jean-Baptiste Regnault, all of whom he taught. Both his wife, Marie-Therese Reboul (1738-1805), and Joseph-Marie Vien fils (1762-1848) were artists: Marie-Therese exhibited at the Salon in 1757-67
j. h. scheffel
Wismar 1690 - Västerås 1786 J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant. Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt. Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet. När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .
Elisabeth Keyser
painted Fangsten bargas - Arildslage in 1889